Universitet och funktionsvariationer - Lovisa Leis Ljungmark

Mitt namn är Lovisa och jag är 27 år gammal. Jag har precis tagit min civilekonomexamen. Jag har en okänd muskelsjukdom, som innebär att jag har endast hälften (50 %) muskelstyrka än vad som är normalt för min ålder. Detta gästinlägg kommer att handla om hur det är att studera på högskola med en funktionsvariation och även om mina upplevelser av att studera i England.

Jag började på högskolan hösten 2013 och tog examen vintern 2021. Det som har irriterat mig mest under dessa år är att högskolan inte hade någon plan B för om de inte hittade någon student som ville vara anteckningsstöd åt mig. Jag har genom åren också haft några mentorer som har hjälpt mig med planering av mina studier. Dessa mentorer var studerande arbetsterapeuter, på min önskan då jag fick hjälp av dem eftersom jag har problem att komma igång och dem fick praktisk erfarenhet av att hjälpa mig. Det har varit en upplevelse att studera på högskolan och det har funnits perioder då jag har velat hoppa av men min envishet tog över och jag har till slut min examen. Jag vill också säga innan jag går över till England att det har blivit bättre i Sverige nu när de har nationellt samordning och system. Stöden som erbjuds är inte fusk utan hjälpmedel så att de som har det svårt ska komma upp till samma nivå som alla andra studenter, en viktig sak att påpeka om man inte får den hjälp man behöver på universiteten eller högskolorna.

Våren 2017 studerade jag utomlands en termin. Det var som dag och natt när jag jämförde England och Sverige, alla fall där jag var. En skillnad var att i England hade de byggt upp ett system med tydliga direktiv hur man går till väga. En annan skillnad var att de hade personal som var anställda för att ta anteckningar och annat stöd som inte behövde specialkunskaper, till exempel vissa språkkurser använde de studenter om ingen annan möjlighet fanns. En tredje skillnad var att jag fick en personlig utrymningsplan, även om jag kanske inte behövde den så var det en trygghet att veta att möjligheten fanns. När jag tänkte på detta så var det att detta borde vara en självklarhet i Sverige också. Så när jag kom tillbaka pratade jag med högskolan om hur gör jag vid brand och de sa att vi har personal på varje våning som ser till att våningen är tom. Jag försökte förklara att jag kan gå i trappor men kanske inte när det är många som ska ut samtidigt då jag har dålig balans men detta verkade gå förbi dem.

Mina tips för personer med funktionsvariationer att studera utomlands på Universitetnivå är följande:

· Kolla vilka typer av stöd skolan erbjuder.

· Kolla upp hur du ska söka för att få pengar för de stöd du behöver. (I EU finns Erasmus stipendium för extra kostnader).

· Fixa ett bra läkarintyg som är detaljerat med varför du behöver stöd.

· Kolla upp vad som gäller och hur du går till väga om du behöver hjälp utanför skolan också.

Som avslutning vill jag säga att det ser olika ut beroende på vilken skola och vilket program eller kurs du väljer att studera.

/Lovisa Leis Ljungmark/