Tecken som stöd

Varje datum har numera någonting som ska uppmärksammas. Mer eller mindre viktiga ämnen. Idag handlar det om någonting viktigt, nämligen att vi ska rocka sockorna. Det är många som känner till namnet på den här dagen och som visar öppet, gärna i media, hur man uppmärksammar den. Vet de vad det egentligen handlar om? Jag tror inte riktigt att alla gör det.

Rocka sockorna infaller på Världsdagen för Down Syndrom. Genom att rocka sockorna, att ha två omaka strumpor på sig, visar man denna dagen att man är för olikheter. Man hyllar allas lika värde, helt enkelt. Rocka sockorna startade i USA och har uppmärksammats i Sverige sedan 2015. Varför man valde just 21 mars till denna dag är intressant. Down Syndrom innebär nämligen att man har 3 exemplar av kromosom nr 21 vilket blir 21/3. Varför uppmärksammar man dagen med just strumpor? Kromosomet påminner om en strumpa i formen.

Idag rockar jag sockorna med två omaka strumpor på mig. Noppriga, väl använda och självklart med grodmotiv. Jag gör det av anledningen att jag är för ett samhälle fullt av olikheter hos människor men främst för att uppmärksamma personerna bakom Down Syndrom. För det handlar om personer. Personer som lever med en osynlig stämpel i pannan och som många gånger behandlas därefter. Personer som blir allt färre på grund av det alltför fria valet angående abort.

Det aborterades bort fler barn än vad det föddes med Down Syndrom år 2013.

Jag är inte emot abort, det måste finnas som ett alternativ. När det däremot handlar om att ta bort ett liv för att det inte ingår i normen är det fel. Det är jag emot. När det finns de som agerar på det viset går vi inte framåt utan istället bakåt i utvecklingen och i vårt tänk. Vi kommer tillbaka till tiden då man placerade personer som inte ingick i normen på institutioner där de inte syntes. Det behövs mer information och mer stöttning för föräldrar till barn med särskilda behov. Redan från början, innan det är försent. Abort ska inte vara någonting som kommer på tals i första skedet, framför allt inte av sjukhuspersonal och inte i samband med att en förälder får veta att ens barn faller utanför normen. Då blir tänket fel från första början.

Allas lika värde utan en massa olika stämplar hade varit ett fint samhälle att få leva i, tycker jag. Kan vi nå dit någon dag, tror ni?