Några av mina hjälpmedel - Julia Lindahl

19.04.2021

Jag är helt blind sedan födseln. Min diagnos heter anoftalmi, vilket betyder avsaknad av ögon. Jag har därför ögonproteser som är gjorda av glas. Jag har en masterexamen i humanekologi och jobbar idag som ombudsman på Synskadades Riksförbund Jönköpings län. I mitt inlägg vill jag berätta om några av de hjälpmedel som jag använder i vardagen.

Min punktdisplay är nog mitt allra viktigaste hjälpmedel och det har den varit sedan jag gick på lågstadiet. Med den kan jag läsa det andra ser på datorskärmen. Ett skärmläsningsprogram översätter texten till punktskrift, som sedan visas på min display. Jag kan bara läsa ren text med displayen, alltså inga bilder av något slag. Jag använder den väldigt mycket, både hemma och på jobbet. Den var även ovärderlig under min studietid. Den gör det möjligt för mig att se hur ord stavas och hur meningar är uppbyggda, vilket jag ju inte hade kunnat om jag enbart hade fått texten uppläst av en talsyntes. Jag kan göra det mesta på datorn som alla andra, allt från att betala räkningar till att söka information och kommunicera via sociala medier. Jag har min dator och min punktdisplay med mig när jag ska anteckna på möten. Om jag däremot är ute någonstans och exempelvis vill skriva upp ett telefonnummer eller en läkartid, spelar jag in informationen på ett fickminne.

På jobbet har jag även en scanner som överför vanlig tryckt text från ett papper till elektronisk text som jag kan läsa på datorn med min punktdisplay. Jag har även en punktskrivare som skriver ut text jag skrivit på datorn på punktpapper. Det är väldigt praktiskt att kunna skriva ut stödord när jag ska hålla i en föreläsning, för då vet jag att jag har mina stödord när det är dags även om datorn skulle krångla.

Min vita käpp är ett annat hjälpmedel som jag har använt sedan jag var liten. Jag går aldrig någonstans utan käppen. Jag använder käppen både för att orientera mig och för att signalera till omgivningen att jag inte ser.

Jag har dessutom en så kallad färgindikator. Det är en apparat som talar om vad olika saker har för färg. Om jag till exempel ska välja kläder och vill veta färgen på ett visst klädesplagg, meddelar färgindikatorn mig det om jag håller den mot plagget och trycker på en knapp.

På armen har jag en punktklocka med taktila visare och punkter som jag kan känna med fingrarna när jag lyfter på glaset. I köket har jag en talande våg.

Jag är väldigt tacksam att jag har alla dessa hjälpmedel som underlättar min vardag oerhört mycket.

/Julia Lindahl/