Melka

En vän kontaktade mig om att han hittat en kattunge i området där han bodde. Ingen hade reagerat på de lappar han satt upp där han sökte efter ägaren. Han hittade ingen mamma och inga syskon i närheten. Själv var min vän ingen kattmänniska och hade en orm så han var inte så sugen på att ta hand om kattungen. Däremot ville han hitta ett hem åt den.

Kattungen flyttade hem till mig och min dåvarande katt Malte sommaren 2009. Det visade sig vara en hona, ungefär 4-5 veckor gammal. Melka fick bli hennes namn.

 Melka var en livlig, sällskaplig och trevlig individ. Hon och Malte blev snabbt vänner och han tog hand om henne och lärde henne hur man skulle göra som katt. Hon hade tagits alltför tidigt ifrån sin mamma så hon behövde en vuxen katt som tog hand om henne.

Melka hade problem med sin hälsa när hon togs in i tryggheten. Det rann från både hennes ögon och nos. Hennes högra öga var blått. Efter veterinärbesök fick hon ögondroppar och annat för kattsnuva och veterinären konstaterade att hon troligtvis var blind på sitt högra öga. Kattsnuvan försvann efter en tids behandling och att hon endast såg på ett öga verkade inte bekymra henne. Hon bodde hos mig i ungefär två år, sedan fick hon flytta hem till en bekant till mig. Där bor hon än idag och snart fyller hon 12 år.

 Att en katt blir hemlös på grund av att den sticker ut från normen gör mig ledsen. Under åren har jag blivit alltmer medveten om problemet kring katter och hur de hos många ses som ett slit- och slängdjur. Alla individer ska tas om hand, ingen ska lämnas utanför. En katt har inte bett om att få bli född, det är vi människor som ser till att det blir så. Då måste vi också se till att katten får ett bra liv. Vi är många som är medvetna om problemet kring katter, att det idag finns omkring 150 000 katter som saknar ett hem. Jag och många andra önskar att katter får en högre status i samhället. Att de som föder upp katter tar ett ansvar och att man istället för att föda upp kull efter kull kastrerar sin katt vilket skulle minska hemlösheten hos katter.

Många katter med särskilda behov, de som inte tillhör normen, får inte den hjälp de behöver. Detta för att vård kostar både tid och pengar, någonting som inte alla är beredda att kosta på sig. Istället släpps katterna ut i naturen, lämnas utanför veterinärkliniker och katthem eller lämnas direkt in för avlivning hos veterinären.

Tänk om vi alla hade kunnat öppna vårt sinne lite mer, om vi alla hade kunnat se att även djur med särskilda behov kan leva ett bra liv. Att om man har tagit sig an ett liv så har man ett ansvar. Jag önskar att fler hade sett det fina med att ha ett djur med särskilda behov som sin sambo och vän.