Barbackagjord

För lite mer än tio år sedan satt jag på en häst. En svart Islandshäst vid namn Blakkur. Han var lugn och gick långsamt framåt men ändå tyckte jag att det var vingligt. Jag hade svårt för att hålla balansen och två personer fick gå på varsin sida om honom som säkerhet. Då satt jag på en sadel.

2013 började jag rida hos Volt ryttarförening. Jag lärde känna Islandshästen Rökkva och även hon var en lugn häst. Jag upplevde inte ridningen som lika vinglig men jag hade ändå en person som gick bredvid henne. Då satt jag inte på en sadel. Sedan dess har jag istället ridit med barbackagjord. När jag rider barbacka kommer jag direkt inpå hästen och kan följa dess rörelser vilket gör att jag lättare sitter kvar. Hästen känner också tydligare hur jag sitter än om jag skulle sitta på en sadel. Gjorden har ett handtag som jag kan hålla mig i. Från början hade jag ett handtag som var högre och i fast läge. Numera har jag ett handtag som är lägre och i mjukare material. Från att under hela ridturerna ha använt mig av handtaget har jag idag mestadels det där som en säkerhet. Jag använder det, men långt ifrån hela tiden.

Ibland har jag svårt att föra hästen dit jag vill. Jag kan inte använda mig av någon benstyrka för att kommunicera med hästen utan endast tyglarna. Jag har svårt att hålla balansen då jag ska dra i tyglarna. Det är oftast inte något problem utan kan mest vara krångligt om hästen får för sig att vilja äta någonting från marken och därför drar ner huvudet. Då sträcks tyglarna och jag måste ta ett nytt tag. Sedan ett par år tillbaka rider jag inte längre på Rökkva utan har testat ett par olika hästar, en del lättare att rida än andra. Varje ridtur är en trevlig träning.