Astrid Lindgrens värld - en värld för alla barn?

Jag var där många gånger när jag var yngre. Det var ett uppskattat och spännande ställe. Igår var jag där igen, i Astrid Lindgrens värld. Äntligen är min syster och systerson i Sverige. Det var ett och ett halvt år sedan vi sågs senast. Oscar har vuxit och blivit större. Nu besökte vi Astrid Lindgrens värld tillsammans, det som vi pratade om redan innan han ens var född. Vi träffade Pippi Långstrump och fick se när Emil hissade upp Ida i flaggstången. Det var en lyckad dag genom en synvinkel. I en annan synvinkel var dagen ganska jobbig från och till för min del. En toalett? Ja, det fanns flera men de var ju inte rätt utrustade. Två toaletter med en rullstolssymbol på dörren saknade handtag intill toalettstolarna. En tredje toalett med en likadan symbol hade handtag vid toaletten men utrymmet var så litet att jag knappt fick plats där inne. Dörren till toaletten öppnades åt fel håll från rampen och tröskeln var hög. Hade man någon aning om det här i parken? Nej, men två oberoende anställda tackade för att jag sa till och beklagade. Det borde vara en självklarhet att det finns ordentliga, stora och tillgängliga toaletter. På flera platser i parken.
När vi skulle träffa Pippi blev jag placerad på en plats längst fram, framför alla andra sittplatser. Bredvid mig fanns inga sittplatser, endast en tom yta för oss som använder oss av rullstol. Jag var den enda som satt där. Det var ju självklart bra men ett par lösa stolar kunde väl ha funnits så att jag kunde få sitta tillsammans med mitt sällskap?

Jag blir besviken över när jag hamnar i sådana här situationer. Jag hoppas att man kan ta till sig, tänka om och göra rätt så att Astrid Lindgrens värld kan bli en värld för hela och inte bara en del av familjen.

Det blev trots allt en bra dag, detta för att jag fick vara tillsammans med Oscar och se han uppleva nya saker.