Vad gör oss till regnbågar? Vad gör oss till människor? Växer vi ensamma som människor? För att kunna besvara dessa frågor måste jag förflytta er till år 2012. Jag har en CP-skada sedan födseln och jag är rullstolsburen. År 2012 får jag en assistent som vände upp och ner på mitt liv fullkomligt. Jag studerade vid universitet vid den här tiden och jag var en tystlåten mus med inte så utvecklade sociala skils. Jag uttryckte en sen kväll att jag ville ”tvätta bort den skötsamma skolpojken”.

Sagt och gjort, min assistent såg till att jag kom ut på pubrundor, en vårbal och olika studiegrupper etc. Så en kväll satt jag och min assistent och Spotifyade och helt plötsligt sa jag bara: ”Jag har en låt som jag tycker passar in på dig.” Låten var You´re Looking For Me med Jill Johnson och den går kortfattat ut på att Jill är rena drömmen att vara tillsammans med. Min assistent skrattar till och säger: ”Hur kunde du veta? Att jag är lesbisk.” Jag svarade något i stil med, vad är det för någonting? Efter detta så påbörjades en resa bland regnbågar, normer och kärlek. Jag erkände för min assistent successivt att jag tyckte att både tjejer och killar var snygga och attraktiva. Hennes reaktion blev bara: ”Du är bisexuell, hjärtat.” Sedan var det utagerat. Jag kom ut för min assistent i en taxibil på väg hem från en QX-gay-gala, jag sa att jag bland annat skulle vilja ligga med Måns Zelmerlöw. Min assistent log och applåderade.

Då är frågan, vem gjorde mig till en regnbåge? Jag eller min assistent? Jag skulle säga att vi gjorde det tillsammans. Jag brukar säga att mina assistenter är ett smörgåsbord av identiteter, jag kan ta lite därifrån och lite därifrån, och bygga ihop min egen personlighet. Det är/var mina assistenter som lärde mig att jag fick tycka att människor var attraktiva och till och med sexiga, utan att bli dömd. Vilket är/var skönt! Nu låter det som att hela min komma ut-process är en solskenshistoria, men det var den inte och jag utvecklas hela tiden. Dessa historier tar vi någon annan gång. Antingen här eller i en föreläsning, jag finns på sociala medier.

Vi behöver varandra! Happy Pride! 

ST:
Närbild. Carl ler
in mot kameran. 

/Carl Ahlgren/