Nej, hjälpmedel ska inte ses som leksaker. Men för att skapa full förståelse hos någon behöver det ibland testas, inte bara pratas om. 


Att låta min systerson Oscar sitta i mitt knä när jag rullar rullstolen eller kör elmopeden kan ses som mitt sätt att promenera med honom bärandes i famnen. Rullstolen är gångtakt, elmopeden är snabbare tempo likt joggande. Det blir till en rolig grej som annars förblivit en nyfikenhet. Det roliga försvinner med tiden och övergår till någonting naturligt. Någonting som bara är och ska fortsätta vara.

Låt gärna barn titta, fråga, lyssna, testa och lära. Det skapas då en närhet mellan olikheter som annars kan komma att saknas längre fram i livet. 


ST:
Bild 1.
Jag kommer körandes på elmopeden
med Oscar sittandes i mitt knä. 
Mamma (mormor) kommer gåendes
mot oss. 

Bild 2. 
Jag sitter på elmopeden med Oscar
sittandes i mitt knä som låtsaskör.

 



Hjulen snurrar, hjulen rullar...