Min diagnosresa började så smått i oktober förra året. Jag skulle bokas in till ett möte där det skulle göras en utredning om jag skulle få utredas vidare. Nu har det blivit en fortsättning. Det blev ett möte med en psykolog, en bra sådan. Ett vettigt samtal om både större och mindre detaljer, men lika viktiga. Det blev en slags utredning om en eventuell fortsättning under en och en halv timmes tid. Och ja, det kommer att bli en fortsättning. Saker och ting kom fram, syntes och bekräftades. Även sådant som jag själv kanske inte tänkt på. Det är svårt att veta vad som är personlighet och vad som eventuellt är diagnos. Det finns mycket som skulle kunna vara både och. Det finns också en del som jag tänkt tillhör ryggmärgsbråck men som likaväl kan ingå i det nya.

I torsdags fick jag en bekräftelse på att det jag funderat över i ett par år kan stämma, att det kan finnas en medfödd diagnos. Att autism kan ha följt mig i livet i 34 år utan min vetskap. Jag fick en bekräftelse på att jag inte varit helt fel i mina tankar och att det finns en del tydliga drag. Det kommer dröja innan det blir en fortsättning, uppåt ett år. Men med denna bekräftelse nöjer jag mig så länge.

Det handlar mycket om att få personer i min närhet att förstå hur jag fungerar som person och vad som är viktigt för mig för att min vardag ska fungera och för att jag ska kunna må bra. Någonting som jag själv är fullt medveten om och som jag försökt förmedla i många år utan tillräckligt med gehör. Jag har fått höra att jag är pedantisk, att saker inte är så noggrant som jag själv tycker att de är. Alla är vi olika och måste accepteras därefter, någonting som alla borde vara medvetna om. Jag kommer inte behöva lära känna mig själv på nytt. Det kommer däremot bli intressant att få vad som eventuellt är diagnos och inte. Min omgivning, de som ska finnas och stötta mig i min vardag, behöver däremot få mer kunskap och redskap. 

Ett redskap för att se in folks ögon lite oftare hade visserligen inte varit helt fel att ha. Ögonkontakt är ju faktiskt ganska viktigt i en kommunikation. Finns det ett sådant verktyg, tro?


ST:
Huset där 
Vuxenhabiliteringen
håller till. 

 




Hjulen snurrar, hjulen rullar...