Funkofobi, det är ett väldigt bra ord men ett ord som få känner till. Funkofobi handlar om fördomar, särbehandling och utestängande av personer med funktionsnedsättning. Diskriminering, med andra ord.

Det finns olika typ av diskriminering. Den som öppet är riktad mot en enskild person eller målgrupp men också den som omedvetet drabbar någon. Utifrån mitt funkisperspektiv upplever jag den omedvetna diskrimineringen som en ofrivillig del av min vardag. Det kan handla om små detaljer där det är tydligt att funkisperspektivet inte funnits med i tankarna. Små detaljer som jag ibland väljer att tänka bort men som också blir till någonting större efterhand, allting tillsammans.

Jag brukar ofta påpeka när någonting inte är rätt och om jag får bra bemötande tillbaka delar jag ibland med mig av mina idéer kring lösningar. Alltid när jag upplyser om tillgänglighet och allas lika rätt till samhället nickar man och håller med mig men hos många är det just bara en nickning. Antingen förstår man inte eller så väljer man att inte göra någonting åt det. Det är oftast små hinder som är lätta att göra någonting åt. Små hinder som, om de åtgärdas, gör en stor skillnad för många människor. 

Ett samhälle för alla, kommer vi någonsin att komma dit? 

 




Hjulen snurrar, hjulen rullar...