Galen groda i rullstol

De senaste tio åren har jag funderat lite extra och varit nyfiken på hur personer med funktionsnedsättning har det i andra länder. Saker och ting fungerar annorlunda beroende på i vilket land man befinner sig i och så är det ju med allting. Vad vi har för olika system skiljer sig åt, vad personer med funktionsnedsättning får för hjälpmedel varierar, i vissa länder får man inga hjälpmedel gratis. Jag är inte speciellt insatt i det men jag funderar mycket och det är någonting som intresserar mig. I den perfekta världen skulle det vara lika för alla människor oavsett i vilket land man bor i.

Tidigare i veckan bestämdes det att jag skulle följa med en vän, Andrea, till ett boende i Tenhult dit personer från Ukraina har kommit. Igår tog vi oss dit för att träffa ett gäng personer med funktionsnedsättning. Jag såg verkligen fram emot det här mötet och det kändes som en ära att de ville träffa oss. Det blev prat, med hjälp av Google translate, och det var en trevlig stämning. Tidigare i veckan blev Neuro Jönköping-Huskvarna kontaktad av en kvinna som efterfrågade rullstolsdans åt de som kommit från Ukraina. Frågan gjorde mig glad och jag såg fram emot det. Men tankarna fick förbli tankar då ett beslut togs dagen efter att alla som kommit från Ukraina, till bland annat Tenhult, inte längre fick bo kvar där. De skulle istället förflyttas till Malmö och hamna under Migrationsverkets ansvar. Idag gick flytten dit. Under kvällen har jag haft kontakt med två personer som inte är glada i situationen. I Tenhult bodde de på ett före detta äldreboende och det var bra lokaler för rullstolsanvändare. Nu befinner de sig istället på ett boende där bland annat toaletterna inte är anpassade fullt ut. Vem har ansvar för att flyktingar med olika behov får sina behov tillgodosedda? Att kunna gå på toaletten, duscha och ta sig till en säng är sådant som måste fungera. 

Jag funderar ofta och mycket och idag har tankarna varit en hel del hos gänget jag träffade igår. Frågor som
"Behöver du inte betala för din dyna till rullstolen?"
"Får man verkligen hjälp med rehabilitering?"
ställdes och svarades på. Då insåg jag ännu tydligare skillnaden mellan land och land. Om det har med landets syn på personer med funktionsnedsättning eller med landets ekonomi att göra vet jag inte men oavsett blir jag ledsen över hur det är. Därför är jag ännu mer angelägen om att starta mitt projekt som jag tänkt på i ett par år. Jag som enskild person kan inte göra mycket men jag kan alltid göra någonting och det kommer jag att göra. Det var en intressant eftermiddag igår och upplevelserna där tar jag med mig.

ST:
Boendet utifrån. 
En brun byggnad
i tegel. Personer 
står vid en bil
och packar in
saker. 

ST:
Gruppbild.
Jag och Andrea
sitter med de
andra på rad. 
Killar och tjejer
i rullstol, i olika
åldrar. 

ST:
Andrea tillsammans
med Olga.