Det positiva i det negativa - Nikki Rask
Hej allihopa!
Jag har fått äran att gästa här på denna fantastiska bloggen.
Till att börja med tänkte jag introducera mig själv. Jag heter Nikki, är 14 år och har en CP-skada.
Att ha en CP-skada som fjortonåring är sämst och bäst på samma gång. Jag är spastisk, rör mig hela tiden och går med benet inåt. Men vad gör det när man får presenter från assistenter varje skolavslutning, får åka iväg på roliga saker med dem och alla andra blir avundsjuka? Skämt åsido, folk tycker det är "fusk" när vi får "fördelar" och att de också borde få det. Jo men visst, du kan gärna få min CP-skada och alla "fördelar".
Jag får tänka som så att om jag inte hade haft min CP-skada hade jag inte fått vara med om allt som jag har fått vara med på. Jag hade aldrig träffat mina fantastiska vänner som också har en funktionsnedsättning eller vara med på många roliga upplevelser.
Jag är med i Expertrådet, där barn och ungdomar från habiliteringen i Skåne får vara med och påverka hur saker och ting ska vara på habiliteringen. Sen har jag också varit med på ett antal sjukgymnastik ridläger som nu har blivit nedlagt. När de höll på att lägga ner det fick jag vara där och prata med politiker och vara med på nyheterna om det.
Jag har också fått prata inför över 300 människor på en habiliterings konferens. I Expertrådet så får vi ju frågor och då skulle jag svara på vissa av dem på konferensen.
Detta var bara få av de saker jag fått vara med om på grund av min CP-skada. Så även fast den suger, kan man göra någonting bra av det.
Absolut har jag också mina mörka stunder där jag verkligen önskar att jag inte hade min CP-skada och att jag var "normal" enligt normen. Men det som tar på mig mest är när folk allmänt skämtar om olika funktionsnedsättningar, speciellt CP.
"Jävla CP", Är du CP störd eller?" Hör jag folk skrika i korridorerna, skriva på internet och skoja med sina kompisar. Jag har också många gånger blivit kallad "Jävla CP" eftersom det är det folk vet att jag är mest svag för. Om man säger till folk att sluta säga det är oftast responsen:
"Men jag sa ju inte det till dig" eller "Du bestämmer inte vad jag får säga".
Det skär verkligen rakt igenom hjärtat när folk inte ens bryr sig om att sluta. Bara för att de har sagt det i hela deras liv tycker det är det fortfarande är okej.
Det är svårt att få folk att sluta men jag och många andra försöker i alla fall.
Det var allt jag hade att berätta i detta gästinlägget. Tack för att jag fick vara med! Kom ihåg att vi funktionsnedsatta är som alla andra.
Tack för mig!
ST:
Nikki står snett
mot kameran
och ler. Hon har
kort, rufsigt hår.
På sig har hon
en vit t-shirt med
trycket Adidas
i svart.
/Nikki Rask/
Taggat med:
4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Påbörjan av en ny väntan
Nästa inlägg: En jul i systersonens sällskap
En så fantastisk text som du har skrivit! Tack för att du berättade om dina känslor, tankar och erfarenheter! Det var så lärorikt och tankeväckande för mig, en kille på 63 år, ursprungligen från Iran! Stor respekt för Nikki med så här mycket energi, engagemang och allt värdefulla saker som du gör för att ändra och påverka!
Hoppas att jag får chansen att läsa ytterligare artiklar i framtiden av dig!
Tack och lycka till i livet!
Så fantastisk och klok du är fina Nikki.
Så bra och fint skrivet. Härligt att höra att du är så positiv och du har verkligen talets gåva. Fortsätt vara du för du är precis rätt. Kram från oss på Österlen
Du är en fantastisk ung tjej med fantastiska förmågor. Dessutom vet du hur du skall använda dom på ett positivt sätt.
Du kan uträtta så mycket bra och har bevisat att man kan göra hur mycket som helst bara man vill!
Ge aldrig upp din kamp, du har många som stöttar dig.
Vi är så lyckligt lottade som har fått följa dig från födseln. Och vi är så stolta över att vara dina farföräldrar.